|
Jag heter Lotta och har alltid varit djurintresserad och kommer alltid att vara det.
Många olika djur har passerat i mitt liv: fiskar, salamandrar, fåglar, råttor och kaniner.
I 17 år så red jag på Blåkulla ridskola i Västerhaninge.
Hästen på bilden ovanför den här texten hette Ivanhoe (Alpenfürst-Ben Hur) och va min favorit på stallet innan jag slutade.
Jag slutade rida hösten -97 och våren -98 tassade Texas in i mitt liv.
Jag hade tävlat och gått på kurs med Texas pappa Bazze, så när Bazze skulle bli pappa så skulle jag självklart ha en valp efter honom.
Det va en tuff liten valp som kom in i mitt liv.
Det första han gjorde när han träffade grannens Bichon Frisé på 13 år, va att visa att det faktiskt va han som bestämde.
Texas la upp tassen på Bichonens rygg, Bichonen morrade, Texas tog ner tassen för att efter några sekunder lägga upp den igen.
Den andra hunden kan ju ha ändrat sig, lika bra att kolla igen o igen o igen.
Texas är den perfekta första hunden.
Han har aldrig tuggat sönder något, har aldrig varit något problem att lämna honom ensam hemma.
Han har alltid varit cool och fattat på en gång vad man vill att han ska göra.
En helt otrolig kille.
Jämför man honom med hans halvbror Dallas så e dom som natt och dag.
Våren 2000 skulle Bazze bli pappa igen och nu parades han med Texas moster.
Jag skulle inte ha en blandras till, utan nästa hund skulle vara renrasig, jag åkte i alla fall och tittade på valparna och när jag såg Dallas så sa jag: om jag skulle köpt en valp så skulle jag köpt honom, och pekade på Dallas.
Alla valparna såldes, men efter några dagar ringde Bazzes matte och sa: din favorit är tillbaka.
Familjens mamma som hade köpt Dallas fick en allergichock och va tvungen att lämna tillbaka honom.
Jaha då va det ju lixom kört för mig, jag köpte Dallas.
Texas o Dallas kom bra överens, Texas tog Dallas till sig och skyddade honom mot allt ont. Även fast dom va nära släkt så va dom otroligt olika både till utseende och beteende. Mina vänner kallade Texas för Hyenan o Dallas för Lambi när dom va valpar, jämför ni korten så förstår ni kanske varför.
Dallas ÄLSKADE människor och alla hundar va hans kompisar, det spelade ingen roll om hunden han hälsade på visade alla tänderna, Dallas slickade hunden i mungipan för att visa att han inte ville slåss. Om Texas gjorde ett utfall emot en hund för att slåss, så sprang Dallas med, men inte för att slåss, utan för att leka. Dallas tog inte efter något av Texas beteenden, inte ens Texas rädsla för skott.
Dallas å jag tävlade i lydnad o agility. Vi kom upp till lydnad klass 2 med ett 2a pris. Dallas va väldigt förarvek, han kunde ligga på platsliggningen i klass 2 men när jag skulle gå fram till honom efter det att tiden va slut så gick han oftast upp, för han tyckte att det va lite obehagligt, därför kom vi inte längre. I agilityn tog vi inga pinnar men vi hade otroligt roligt. Han va en hund som alla älskade och han älskade alla tillbaka. Började någon att klappa honom så nästan skrek han om dom slutade, han gillade närkontakt med människor, han va en genom snäll hund.
Våren 2001 tog jag hand om en blandrastik som en killkompis hade köpt och tröttnat på, hon hette Zuzie och va en blandning mellan Schäfer, Rottweiler, Bordercollie & Spets.
Zuzie bodde hos mig i ca 4 månader. När jag hade uppfostrat och tränat henne lite så va det dax att hitta ett hem. Jag satte in en annons i DN och det va många som ringde. Det första paret som kom och tittade på henne gillade henne och Zuzie gillade dom tillbaka, det sa KLICK helt enkelt. Det kändes tryggt att sälja henne till dom, å vad jag vet så fick hon det bra. Jag fick brev o kort från ägarna efter 6 månader å dom va jätte nöjda med henne.
2002 slutade jag med kaninerna och planerade att köpa en renrasig hund. Jag sökte efter en Australian Shepperd, men just då fanns det ingen valp som jag ville ha. Mina "krav" var att den skulle vara merletecknad och ha svans (dom kan födas utan). En person som födde upp Tervueren sa att jag va välkommen att komma å titta på hans valpar. När jag äntligen gjorde det så va alla hanar tingade. Men han visste en annan uppfödare som hade 3 hanar kvar. Jag fick vägbeskrivningen dit och åkte. Valparna va 6 veckor när jag träffade dom och jag tingade en. Två veckor senare flyttade Segerforsens Crespo "Vegas" in.
På en gång så räknade jag ut när han va tillräkligt stor för att ställas ut. Men på den första utställningen så åkte Vegas ut utan HP och jag va helt förstörd. Jag trodde aldrig att han skulle kunna bli SUCH efter vad domaren hade sagt till mig. Men idag är Vegas SUCH (Svensk Utställnings Champion).
Jag köpte en renrasig hund för att kunna göra allt med den och det gör jag. Jag åker på utställningar, tävlar i bruks spår, agility och lydnad, Vegas blev pappa 2008 och därifrån kommer min 5e hund Aureus "Casino".
2009 blev mitt kennelnamn (Eldsjälens) godkänt, så nu letar jag efter en bra tik och en aktiv fodervärd till den tiken, vi får se vad som händer i framtiden.
Nu tänker jag inte skriva något mer utan allt som händer nu finns att läsa på hemsidan och i min blogg.
Mvh Lotta Ringius
|
